Barnet satt ensam i bilen i sommarvärmen

Jag är på väg till bussen för att åka till jobbet. Helt plötsligt reagerar jag på ett barn som gråter och tittar runt mig. Ser inget barn men blicket faller på en bil.

Inte är det väl så att någon lämnat ett barn i bilen eller? Det är ju supervarmt ute.

Närmar mig bilen och jo, där sitter en liten tjej och gråter floder. Vad kan hon varit, kanske 2 år kanske mindre?
Alla föster är öppna men vad gör det det blir ju lika varmt ändå i en bil.

Stannar och pratar med flickan. Gråten övergår till snyftande och ett upprepande av "mamma" i frågande ton.

Misstänker att mamman är på det närliggande dagiset men jag vill inte lämna flickan för att leta.

Jag ser en pappa på cykel komma ut från dagiset. Ropar till honom om han vet om mamma är där inne. Jo han tror det, han kommer till bilen, jo han känner barnet.

Han säger han kan stanna hos barnet så jag kan fortsätta till jobbet. Efter en snabb innre överläggning går jag vidare och lämnar över till pappan som ändå känner barnet.

Nu har jag lite ångest. Jag hoppas att pappan säger åt mamman på skarpen och upplyser henne om att det hon gjorde var väldigt fel. Kanske jag borde stannat och sett till att hon förstog men främst skulle jag väl sprungit in på dagiset och hämtat mamman. Vad jag ångrar nu att jag gick. Jag gjorde ett felval känner jag, men jag lägger mitt hopp till pappan på.cyckel och till nästa gång, vilken jag aldrig kommer för jag hoppas att människor har större förnuft, kommer jag göra andra val

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229